Ska man behöva rädda sin vän från alkolism vid 20 års ålder?
Det har tagit mig tre veckor. Nej två. Till att jag ska orka, våga och vilja skriva här igen. För det är exakt det jag tänker använda denna sidan till. Att skriva ut alla jävla känslor, fina eller fula. Och att visa mina fotografier. Såklart. Idag är jag två månader singel. Exakt. För två månader så krossade jag någons hjärta. Han grät. Pojken som inte har gråtit någon gång under 3 års tid. Och idag kontaktade jag honom för att se om jag fick köpa tillbaka Ipaden som han en gång gav mig. Men när vi gjorde slut (läs jag) så kunde jag inte med att behålla den. Det ångrar jag nu. Löjligt. Men det gör jag. Men just nu när jag inser att det är E X A K T två månader sen jag gjorde slut. Så undrar jag om han la märke till att det var två månader sen. E X A K T. Jag mår inte dåligt. Tvärt emot. Jag är lättnad. Jag känner mig fri. Jag lever livet. Och det är väll det som jag ska berätta om här. Det här är min öppna dagbok. Öppen för allmänheten, och som ett minne för min egna skull. Jag är Frida 20 år gammal. 2 månader gammal som singel. Här är mitt liv.