IDAG FICK JAG LÄGENHET. 
Det blev inte masthugget, men det blev olofshöjd. Vilket är ungefär lika fint tycker jag. Åh sicken bra dag. 
Kvart över 8 fick jag beskedet, och då kände jag ungefär såhär:
 
 
Tumblr_ltmurphxp21qh8hleo1_250_large
 
Förstår ni känslan?
Jag har gått runt i sex dagar nu med rädsla, illamående men yttersta möjliga lyckan. Imorgon gäller det. Imorgon får jag reda på om jag ska flytta till ett av mina favorit ställen i hela göteborg eller om jag stannar kvar hemma ett tag till. 
 
Allt ligger i händerna på någon annan. Allt ligger i händerna på att någon ska välja mig, och att en ska tacka nej. Jag har nog aldrig varit såhär illamående och exalterad på samma gång någon gång i mitt liv. Sex dagar, en dag kvar tills detta tar slut. 
 
Jag är livrädd och hur nyfiken som helst. Jag tänker på hur det ska gå, hur jag ska kommer leva och hur det ska se ut. Jag drömmer om att sitta vid göteborgs nyfunna bästa utsikt som ligger en backe upp ifrån mitt hem. Om det nu blir mitt.
 
Att försöka skriva en komplettering till en tenta är omöjligt. Att läsa i allmänhet är omöjligt. Att tänka, att vara. Hela tiden i bakhuvudet ligger det där. Snälla välj mig, snälla du som kanske kan. Svara nej så jag får denna möjligheten. 
 
Imorgon är en stor dag och jag har bestämt mig. Går det min väg så ska jag fira med att köpa akvarell färger, går det inte min väg ska jag köpa akvarellfärger och godis för att sörja. 
 
Lova att ni håller tummarna?