Att jag har en sådan kall lägenhet så jag måste sitta med halsduk? Och fortfarande frysa... Kom igen nu sgs! Sätt på värmen
 
 
 
 
Ibland så undrar jag inte om jag faller alldeles för snabbt med människor, det ända jag vet är att jag flinar som en fuling när jag ser att han skriver. Även om vi sågs för första gången ever igår, men det är väll så det får kännas när man spenderar sin kväll frysandes på en gunga. När han är 24 och jag 21 och vi röker cigg efter cigg och pratar om allting som finns. Livet är allt fint ibland. 
 
 
Jag sitter igen med min skoluppgift. Det kommer i första hand i min vardag. Eller nästan. Jag vill ärligt kunna säga att jag alltid prioriterar mina skoluppgifter framför allting annat. Att jag alltid gör klart mina uppgifter innan jag gör annat. Sätter nytta före nöje. 
 
Men jag är inte sådan. För jag ska vara ärlig. Skolan ger mig en förbannad ångest. En käftsmäll och ett slag i magen. Idag har jag haft så mycket känslor, att jag vill gråta, att jag vill lägga mig under täcket och skita i det, att jag vill hoppa av, men också att det går så himla bra och att jag är jätte nöjd över det jag har skrivit. Det sistanämnda är tyvärr bara en bråkdel av känslorna som kommer upp en plugg kväll för mig. 
 
Jag blir nästan rädd när det märks hur mycket press som sätts på oss i skolan. Såklart ska det inte vara en dans på rosor hela universitetstiden. Då skulle det säkert vara jag som gjorde fel. Men detta är nästan för mycket ibland. Jag undrar bara hur man egentligen ska tackla detta. Ska man trycka ner allting? Är det dags att man går till en kurator eller liknande för att få bort trycket över bröstet som skapas? Det ända jag vet just nu är att ångesten som plågar mig är inte bra för min hälsa. Men hur jag ska få bort den vet jag inte.