Idag är en sådan dag när man har druckit alldeles för mycket kaffe och inte ätit på länge. När man äter godis till middag för att man kan och förstörde sina dagar utan cigg. När man promenerar med en saknad vän som till slut plockade upp telefonen och sa att hen trodde på en. Man får dricka presskaffe på ett väldigt tomt café och titta på alla paraplyer som går förbi. 

Efter kaffet och det efterlängtade förbannade äckliga nikotinet (kan inte riktigt bestämma mig) sitter jag här i en inte så bekväm position och skriver. Strö ord som inte egentligen kommer någon vart men som känns viktigt ändå. Obeslutsam om man ska ta tag i lådorna som har stått lite för lång tid och fixa iordning sin lägenhet, eller om man ska för en gång skull ta hand om plugget. Plugget som för några timmar sedan stressade en, men som nu inte känns viktigt alls. Viljan att styra upp sig själv igen och göra planer över hur man ska ta tag i sitt liv. Men ändå fastlimmad i stolen och äter godiset lite för snabbt. Tänker på människan som är 8 år äldre, som är fin. Som bor i ett annat land. Om en vecka ska vi kramas. Måste fixa klart lägenheten tills dess. Ska få upp lampor och kanske måla byrån. Känner att det finns många möjligheter men inte mycket energi till att göra något egentligen. Många tankar som flyter runt och jag kan inte bestämma mig om jag ska ta tag i någonting av ovanstående eller om jag ska lägga mig i sängen och bara stirra. 

Kommentera

Publiceras ej