Jag drömmer om blåmärken, att jag går brevid min vän och skulle visa ett på låret. Ni vet där vid höftbenet. Tänker tanken en gång till på morgonen och tyckte det var konstigt, sen går jag in med framsida lår i en bordskant. Det kanske var därför drömmen kom. Idag kanske det är en sådan dag som jag får blåmärken på. Har börjat tro mer och mer på att allting som händer har en mening, alla drömmar, allt som går sönder (tecken på att jag inte skulle ha den där saken längre i mitt liv), relationer som inte funkar. Känner ett lugn över hur livet utspelar sig nu för tiden.
 
 
 
Igår jobbade jag på barnkals, satt och pärlade med födelsedagsbarnet och gick till sejdeln för att dricka en öl med min kära desiree. Vi hamnade med en massa män som jag tyckte både var trevliga och snygga. Jag hade velat vara snygg för mig själv så jag lånade min väns jacka och blev kallad leo hela kvällen. Sen spenderade jag kvällen med en kille som har samma smeknamn som jag, han sa att jag var en på tusen. Bara för att vi skämtade hela kvällen. Jag har nog inte skrattat såhär mycket med en ny träffad människa på länge. Försvarar mig själv till att jag inte är såhär skön när jag inte har druckit en öl eller två, "fast det tror jag bestämt att du är". Fick jag till svar. Vi bytte nummer, för det är väl så man gör, han skrev i morse och jag har inte svarat. 
 
Vill byta ut hela min gaderob, vill förändra, vill sätta upp saker på mina väggar. Vill leva. Vill leva livet som jag har missat. Igår sa vi yolo nästan hela tiden. Jag och min vapendragare, det är vi som vänder kvällen, från att vara otroligt trötta till att ha en jävla bra kväll. Nu sitter jag i min säng, har ätit torra frukostflingor och börjar bli rätt hungrig. Undrar vad jag ska äta medan jag tittar på trädet utanför som nästan blåser bort. 
 
 
Idag är en sådan dag när man har druckit alldeles för mycket kaffe och inte ätit på länge. När man äter godis till middag för att man kan och förstörde sina dagar utan cigg. När man promenerar med en saknad vän som till slut plockade upp telefonen och sa att hen trodde på en. Man får dricka presskaffe på ett väldigt tomt café och titta på alla paraplyer som går förbi. 

Efter kaffet och det efterlängtade förbannade äckliga nikotinet (kan inte riktigt bestämma mig) sitter jag här i en inte så bekväm position och skriver. Strö ord som inte egentligen kommer någon vart men som känns viktigt ändå. Obeslutsam om man ska ta tag i lådorna som har stått lite för lång tid och fixa iordning sin lägenhet, eller om man ska för en gång skull ta hand om plugget. Plugget som för några timmar sedan stressade en, men som nu inte känns viktigt alls. Viljan att styra upp sig själv igen och göra planer över hur man ska ta tag i sitt liv. Men ändå fastlimmad i stolen och äter godiset lite för snabbt. Tänker på människan som är 8 år äldre, som är fin. Som bor i ett annat land. Om en vecka ska vi kramas. Måste fixa klart lägenheten tills dess. Ska få upp lampor och kanske måla byrån. Känner att det finns många möjligheter men inte mycket energi till att göra något egentligen. Många tankar som flyter runt och jag kan inte bestämma mig om jag ska ta tag i någonting av ovanstående eller om jag ska lägga mig i sängen och bara stirra.